Jag hade allt jag behövde i ryggsäcken så det var bara att börja gå :-) Första dagen följde jag kusten norrut. På kvällen gick jag in i bushen och det började regna. Men mitt stugsällskap hade tänt brasan i stugan så jag kunde värma upp mig och torka kläderna när jag kom fram. Där var ett par från Amerika och två unga brittiskor som emigrerat till Nya Zeeland. Och Chris, en kanadensare (som också han bosatt sig permanent i Nya Zeeland) på mountainbike som glömde ett par byxor i stugan. Då han gav mig sitt visitkort och bjudit in mig att hälsa på kom jag att återse honom för att återlämna byxorna. Men mer om det senare.
Nästa dag sken solen åter och jag gick uppför hela dagen. Jag mötte några som gick och cyklade åt andra hållet. Men största delen av dagen var jag ensam. Det var tungt med så mycket uppförsbacke. Jag segade mig upp och kom så småningom fram till nästa stuga som jag hade bokat. Då The Heaphy track är en great walk måste man boka och betala stugorna innan man ger sig av. Eftersom det var försäsong när jag gick var det nästan tomt. Och andra natten var jag alena i stugan.
På morgonen var det frostigt. Jag hade det varmt och mysigt i sovsäcken och väntade tills solen stigit upp och värmde lite grann. Sen skyndade jag mig ned till parkeringen vid slutet på leden. Trots att det gick nedför nästan hela tiden tog det mig runt fem timmar att ta mig dit. Där hade jag en väldig tur och fick lift därifrån nästan direkt. En man hade kört dit för att ta en titt på början av vandringsleden. Men han var inte frisk nog att vandra. Som så många gånger tidigare kände jag mig tacksam över möjligheten att resa runt och friheten av att vara fullt frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar